Abou Nawas Boujaafar

Taxichauffören sprang runt bilen och öppnade dörren på min sida. Den kvällsfuktiga värmen slog mig direkt, och doften av saltvatten och vanilj smög sig in i bilen. Det var lugnt ute. Inte mycket trafik. Någon slags stilla tysthet vilade i luften. Då och då brummade en gul liten taxibil förbi den bananformade infarten där vi stod. Men några människor syntes inte till, mer än portvakten och en ensam gammal man på andra sidan gatan. Han satt på en blå plaststol utanför en liten livsmedelsaffär där han antagligen jobbade. Vår chaufför plockade ut bagaget ur bakluckan, log mot oss, tackade och körde ut på gatan. Jag följde bilens lampor längs den palmbeklädda strandpromenaden tills den svängde in åt vänster i en rondell. Min syster tog tag i sin väska och pekade mot ingången. Den stora vita fasaden stod som en utdragen halvcirkel och skyddade oss mot de svaga vindpustarna när vi klev upp på trottoaren, och havsvågornas susande tonades ner en aning. Portvakten sträckte vänligt fram sin hand mot min väska och jag överlämnade den åt honom. Hans kläder matchade den röda mattan med svarta kanter som ledde oss in genom de stora glasdörrarna med guldhandtag. Tre små guldfärgade stjärnor satt fastklistrade på varje glasdörr och allt såg sprillans nytt ut. Ingången var upplyst med ett dovt ljus som sedan blev starkare och starkare desto längre in i lobbyn vi kom. Det gick inte att se ut längre. Kontrasterna blev för stora och glasdörrarna fick en spegels egenskaper. Mitt i rummet stod en liten fontän med blåbelyst vatten som silade nerför en marmorplatta och förenades med det bubblande vattnet som plattan reste sig upp ur. Till höger om fontänen stod små soffgrupper tomma och gapade mot varandra, och på bordet intill låg några dagstidningar ihop vikta, i väntan på att strax bli ersatta av morgonens nya exemplar. Högt upp i taket hängde någon slags färgglada tygstycken med symboler och texter på som jag inte förstod. En liten souvenirbutik låg igenstängd bakom sofforna och visade blicken vidare längs en gång som försvann i en jämn sväng in i byggnaden.

Nu är jag äntligen färdig med Miljöbeskrivningen. Att allt detta pluggandet skulle ta såhär lång tid hade väl min lilla optimistiska sida inte riktigt räknat med. Men nu har jag bara två uppgifter kvar att göra i religionen som ska in först på Tisdag, och en halvfärdig Personbeskrivning som jag får pussla klart med på Söndag kväll, när jag kommer hem igen. För nu måste jag verkligen börja packa om jag ska hinna tänka igenom allt.

Imorgon bär det alltså av till Karlskoga! :D Jag pratade med Linda lite om helgens händelser igår (tror jag) och det hon kunde säga var följande:

* Halloweenfest hos Lenas mamma på Fredag
* Party med deras vänner på Lördag (förhoppningsvis)
* Loppismarknad någon gång under helgen

Allt pekar i alla fall mot att det blir en trevlig visstelse i lilla Charleswood! :)

Jo det var väl så att det blev lite väl långt kanske. Haha. Jag förstår att det inte är så många som orkat läsa det. Men men, det får ligga kvar, om någon nu ändå skulle bli sugen :)


Helgen har gått ganska snabbt. Nu närmar sig till och med Måndagen sitt slut, och om två dagar, endast två dagar, åker jag iväg till Karlskoga, eller charleswood som de kallar det för där borta :) När man skulle behöva ett extra dygn eller två, ja då går tiden såklart som fortast... Men det ska bli mycket roligt att komma dit!


I Fredags skulle i princip hela klassen ut på Hugos för att fira Emma, som fyllde 18 i Lördags. Grattis i efterskott Emma! Jag, Sandra och Karin gjorde oss iordning här hemma för att sedan förfesta en sväng hos Ola. En mycket trevlig förfest måste jag säga, med både dans och lite skönsång :D Väl på nere på krogen tog vi oss varsit litet att dricka och satte oss utomhus en stund. Men efter att Sandra hade varit iväg och pratat med en gammal vän ett tag så kom Sofia springandes till mig och sa att hon hade gått och ramlat. Jisses tänkte jag, inte nu igen. Vad är det här? Som tur var hade hon inte gjort illa knät den här gången, men hon fick sig en rejäl bula vid ögat och ett vackert "litet" skrapsår på ena benet, och ett par vackra blåmärken ;) . Så det blev taxi hem efter en liten stund, och jag lagade mat till mig och Sandra. Karin gjorde klokt i att gå och lägga sig när hon hade pratat klart med tobias. Somnade var det i och för sig fler som gjorde, haha. Sandra tog inte många tuggor på maten hon innan jag började höra hur hon snarkade så sött ^^ Så det blev läggdags även för oss :)


Lördagen. Vad sjuttan gjorde jag i lördags... Jo! Jag satt och planerade att jag skulle åka till affären i några timmar. Jag tyckte konstigt nog att kylen behövde fyllas på. Jag lovar, det går knappt in en pryl till där nu! Men det känns bra faktiskt. Skönt att ha lite att välja på. Dock blir det nog en del som blir gammalt nu när jag åker iväg, så jag får väl äta som tusan nu tisdag och onsdag. Men i alla fall. Sen lagade jag väl mat då i vanlig ordning. Det blev någon slags kyckling"grattäng" med lite äpplebitar, appelsinsaft, tomat och annat gott. Lägger in en bild på det här nere. Nejmen, jag tror att jag annars hade en ganska händelsefattig lördag. Pluggade lite och avslutade dagen med att titta på film och smaska lite vindruvor.


Söndagen var verkligen en typisk söndag känns det som. Ni vet, när man inte riktigt tar sig för att göra något, och tiden bara verkar försvinna, fast än att dagen verkar jäääätte lång. Jag var väl lite seg helt enkelt. Jag satt nog mest framför datorn. Men lite plugg fick jag faktiskt gjort. Maten bestod av gårdagens rester. Jag hade en kort men intressant liten diskussion med far min på eftermiddagen utifrån det där fasligt långa inlägget som ploppade upp här i lördags. Han och mamma verkade vara de enda som orkat sig igenom det, och jag får väl kanske passa på att välkomna dem till min blogg! Här ska ni få läsa om den hemska sanningen om er dotters vardag! Haha, nejdå, det ska jag behålla för mig själv ;) Skämt och sido, känn er välkomna mor och far!



Och nu var Måndagen slut och klockan är över 23:00, så håll tummarna för att jag hinner slänga ut det här innan internet dör! Måndagens händelser får ni väl läsa om imorgon.

God Natt

Jakten på lycka
Vad är lycka för dig? Känner du dig lycklig?


Pusselbitar börjar falla på plats för mig. Ni vet när man helt plötsligt upptäcker att ett plus ett är två. När man kommer till olika insikter i livet.

Ett minne som har levt kvar i mig och definitivt präglat mina tankar sedan jag var liten är en film som säkert många av er känner igen och troligen också har sett - Glasblåsarens barn. Det var väldigt länge sedan jag såg den nu, minst sju - åtta år, men jag minns så väl ett av filmens budskap. Jag minns filmens handling som en parallell berättelse om dels en duktig glasblåsare, som försöker försörja sin fattiga familj med sina verk som han dock har svårt att sälja. Dels om det förmögna paret som består av en ond härskarinna och en velig härskare, som gör allt han kan för att uppfylla härskarinnans minsta önskan. Dessa två familjers liv vävs samman en dag när det är marknad i byn. Härskaren köper glasblåsarens alla verk, på sin frus önskan. Lite senare i handlingen talar härskarinnan om en annan önskan hon har inför sin man, nämligen barn. En flicka och en pojke är vad hon önskar sig. Det blir då glasblåsarens barn som härskaren olovligt för till sin fru för att tillfredställa hennes önskan. Barnen skäms bort med den ena dockan och gunghästen efter den andra, blåbärspaj efter blåbärspaj. Men de lär sig bara att utnyttja situationen och visar sig aldrig nöjda. Inte heller härskarinnan blir nöjd. Vad hennes man än ger henne, vill hon hela tiden ha något nytt.

Det jag minns allra tydligast ur filmen är en scen där härskarinnan har börjat förstå vilka konsekvenser hennes önskande får. Jag minns inte de exakta replikerna eller omständigheterna, men framför mig ser jag härskarinnan sittandes i en vagn i rosenträdgården. Det är solskensväder och vagnen har stannat. Borta ibland de taggiga, vita buskarna med fullt utslagna rosor ilar härskaren runt och letar efter den perfekta rosen som hans kärlek har bett honom om. Hennes önskan är fullkomligt orealistisk. En knopp är inte lika vacker som en utslagen ros, men en utslagen ros dör snabbt. Den stackars härskaren återvänder efter ett febrilt letande till vagnen. Hans ansikte är täckt med rivsår och rosentaggar och håret ser ut som en enda kalufs. Han sträcker fram den funna rosen till härskarinnan och tittar på henne med spänd och undrande blick medans han förklarar dess egenskaper för henne, i hopp om att den ska uppfylla den omöjliga perfektionen hon bad om. Härskarinnan bad dock endast om rosen för att pröva härskaren. För att få honom att förstå gränsen till galenskap.

Har du någon gång tänkt på hur härligt det känns att längta efter något? Att önska dig något? Även om du vet att chanserna att komma till det du önskar kanske är små, så fylls du av någon slags förväntansfull glädje. Härskarinnan ville inte längre att hennes älskade skulle uppfylla hennes drömmar och önskningar. Hon ville behålla dem. Hon ville behålla den där härliga känslan av att drömma om något och längta.
Vi människor har ett ständigt begär. Vi blir aldrig riktigt nöjda. Vad vi än har så vill vi hela tiden ha mer. Vi tror att den där känslan ska komma till sin klimax när vi når drömmen. Men så är det för det mesta inte. Det är klart att vissa av de mål man har i livet ter sig bättre när vi väl når dit. Men vi kommer alltid att vilja överträffa varje dröm vi har nått eller varje önskan som blir uppfylld. Det gäller att hitta en balans. Att glädjas åt det vi har samtidigt som man inte får glömma att drömma.

Anledningen till att jag har funderat mycket på just det här den senaste tiden är dels små saker som har fått mig påmind, men framför allt nu sista veckan i skolan då vi har läst om Buddhismen på religionskunskapen. En Buddhists mål i livet är att nå ett tillstånd som de kallar för Nirvana. Precis som i Hinduismen så tror Buddhisterna på återfödsel, reinkarnation. Alltså att det vi gör i det här livet, alla våra gester och till och med tankar samlas i något som kallas för karma, och när vår kropp dör så återföds vår själ i olika livsformer med olika status beroende på vår karma. Goda handlingar i livet gör alltså att man föds till något bättre i nästa liv. Det som skiljer religionerna åt är dels det slutliga målet, och dels hur man ser på karman. Dessutom ses Buddhismen inte direkt som en religion, utan mera som en livsstil. Hinduerna tror på en världssjäl, som finns i allting, en slags högre makt, och deras slutliga mål är att förena sina egna själar med denna världssjäl. Buddhisterna däremot tror inte på något direkt övernaturligt, de kallar sig för realister. Det som kallas för Nirvana, som alltså är deras mål med livet, är inte en plats eller något som går att beskriva, utan ett tillstånd. Ett tillstånd där man har gjort sig fri ifrån alla begär. De tror heller inte på att människor har en själ, utan det som föds vidare i nästa liv är våra handlingar, vår karma. Det som i Buddhismen alltså får mig att tänka på den ovan nämnda filmen är dess syn på människans begär. Buddhisterna säger att allt är lidande. Att älska, hata eller längta leder så småningom till otillfredsställelse - lidande. Det enda sättet att ta sig ur detta lidande är alltså att göra sig fri ifrån allt begär. De säger att ingenting i livet är bestående så därför ska man inte fästa sig vid något, eftersom det skapar otillfredsställelse och lidande.

Jag hade mycket svårt att acceptera det här synsättet på människans begär till en början, och trots att jag allt eftersom får mer och mer förståelse för tankarna så skulle jag aldrig ge någon rådet att inte fästa sig vid något eller längta efter något. Det är klart att man riskerar lidande och besvikelse om man gör det. Men är det verkligen bättre att leva helt utan begär, utan att älska någon, drömma om något eller längta efter något, bara för att säkerställa att slippa det lidandet? Jag kan nästan acceptera att buddhisterna ser sig själva som realister och inte pessimister, det mesta som de säger är sant rent faktamässigt, men frågan är om det verkligen är sunt? Hittar man verkligen lyckan i livet på det här sättet? Mycket i buddhismen är klokt tycker jag, och Buddha verkar ha varit en tillsynes klok man. Men desto mer jag förstår av religionen tvivlar jag också på den. Lever man verkligen lyckligast av att vara tom på begär och önskningar?





Ett citat ur min lärobok i Religionskunskap A
 "Lycka upplever man bara när man jämför sig med annat och andra. Buddhisterna brukar rita ett streck och fråga: Hur kan detta streck bli längre utan att man rör det?"
                      ___________________

Genom att jämföra det med ett kortare.
                      ___________________
                                __________  

Ja. Det ligger en sanning i denna jämförelse. Absolut. Men blir strecket verkligen längre? Nej, men det ser längre ut. Jag kom och tänka på ett citat ur filmen Mean Girls. "Du blir inte smalare av att säga att hon är tjock, eller snyggare av att säga att hon är ful". Det är hjärnan som spelar oss ett litet spratt. Det är ju inte den fysiska verkligheten som ändras, utan perspektivet. Så när buddhisterna säger på det här sättet om strecket, förstår jag inte riktigt hur de kan kalla sig själva för realister. Vad är realistiskt? Vad är lycka?

Jag måste också slänga in ett citat ifrån filmen som fick mig att lägga ihop just de här pusselbitarna. Det var den som bara för några timmar sedan fick mig att sätta mig ner och skriva utefter den här rubriken. Just precis. Jakten på lycka. Eller som den heter på engelska. The pursuit of happines. Helt enormt bra film med fantastiska skådespelarinsatser av framför allt Will Smith, men också hans son Jayden Smith som spelar hans son även i filmen. Den bygger dessutom på en verklig händelse.

Till er som inte har sett den, allvarligt - SE DEN! Den är helt enkelt underbar. Den innehåller verkligen allt. Spänning, kärlek, komedi, sorg, och såklart - lycka.

Citatet lyder: "Tänk om lycka bara är något vi kan sträva efter." Det var alltså det här citatet som fick mig att fundera. Men enligt filmens slut och mina slutsatser så anser jag att lycka definitivt är något man kan uppnå. Det beror på hur man förhåller sig till den och när man tillåter sig själv att vara lycklig. Vilket perspektiv man har på saker och ting. När man har kommit på vad lycka för just mig innebär. När man ändå på något sätt kan stoppa undan de där begären utan att sluta drömma och längta. Leva i nuet, samtidigt som man strävar efter framtida mål.  Att vara glad för det man har och uppskatta sin omgivning och sig själv, samtidigt som man tillåter sig att drömma.

Det är inte lätt att hitta den balansen, jag tror inte att jag själv är där riktigt än. Jag jobbar på det. Men jag är säker på att den går att nå och det är då som man är som lyckligast!




Edit: Efter att min kloka far läst detta och vi diskuterade det är med lycka och att allt är föränderligt, så vill jag bara tillägga något som han sa som jag kanske inte riktigt fick fram i den här texten. Nämligen att lycka, precis som alla andra känslor och mycket annat i naturen, inte är permanent. Man kan alltså inte sträva efter lycka och sedan när man når den förvänta sig att den ska vara för evigt. När du känner dig glad betyder inte det att du kommer vara glad för resten av livet, och när du känner dig ledsen betyder inte det att du ska leva resten av livet i sorg.
Men när du känner dig lycklig, så är du lycklig! och du förlorar aldrig chansen att vara lycklig...

...Fredag. Vilket innebär utgång för att fira Emmas 18 års dag, som egentligen är på Lördag. Grattis Emma! Jag hoppas i alla fall att det blir av. Karin pratar om att hon inte har råd :( och Sandra har nämt att hon kanske vill åka till Linköping istället och fira en annan kompis. Men jag håller mina tummar för att tjejorna stannar här och hänger med! :D
Fredagens andra allternativ är att gå på Beccas inflyttningsfest här i stan, vilket skulle vara trevligt också, men vi lär ses på hugos sen hur som helst. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men kul blir det nog i vilket fall! :)


...Höstlov. och plötsligt blev det ett ensamt lov. "Tur" att jag har lite plugg att göra klart så att jag inte sitter helt sysslolös och rullar tummarna. Jag har nog ändå bestämt mig för att jag blir kvar här i Norrköping den veckan, alltså tills jag åker till Karlskoga vill säga :) Det var några fler som också skulle stannat och gått på Lovskola, men så blev det inte. Så det blir ganska så tomt här i korridorerna efter helgen. Eller, egentligen blir det ju bara 2-3 dagar :O Sandra ska stanna till Måndag, och sen åker jag ju på Torsdag. Vad ska vi hitta på i helgen Sandra? :D


...Gambia. I alla fall för Lisas del. Det känns som att jag har upprepat det här ett antal gånger senaste tiden, men... Det är ju inte klokt vad tiden går fort! Men det värsta är att jag inte kommer få träffa henne innan hon åker :( Utan det får vänta tills strax efter Jul, och då ska jag förhoppningsvis följa med henne tillbaka till Gambish i någon vecka. Kulkul!! Bara jag fixar allt med vaccinationer och pass och grejer i tid! Jag VILL.



...Studentkryssning. Japp japp. Som sagt, tiden går fort, och nu är det snart dags för oss att festa och fira vår kommande STUDENT! Alltså verkligen, jag ____(tomt_____ hittar inga ord. Galet! I alla fall, vi drar ut på havet den 16 Maj och det kommer gå så sjukt fort tills vi är där. Då har liksom Lisa kommit hem ifrån Gambia "redan", ungefär då i alla fall.





...SOVDAGS.
Go natt :)

Det har egentligen inte hänt något särskilt den här dagen. Jag klev upp, efter ca 40 minuters snooz, tog en dusch, gjorde mig iordning och han med en sån där seriös underbar frukost. Till skillnad från de oootroligt amitiösa som brukar kunna bli när man är lite stressad och inte har mer än 20 meter till skolan ner för en trappa - en knäckemacka i handen. Näe, idag blev det två mackor rikliga med pålägg och en talrik fil med müsli. Mmmm. Man känner sig sådär härligt pigg och på G efer en sådan frukost :) Inte sant? Dessutom gör det ju sitt att jag idag inte nöjde mig med mjukisbyxor, håret i en knut och en tjocktröja. För omväxlings skull! haha.




I alla fall.
I skolan flöt allt på som vanligt. Två religionslektioner, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, med en floristiklektion emellan var det enda som var på dagens schema. Och så förstås mentorstiden då vi fick lite information av olika slag. Bland annat att vår klass troligvis kommer ha vår studentskiva på Palace! Enligt Molly är det tydligen den största nöjeskrogen i sverige eller något liknande :O Jag måste hört fel, eller minnas fel, det känns lite otroligt, men stort lär det ju vara i alla fall! Jag tror att det kan bli supertrevligt och jättemysigt :) Vi får bjuda in / sälja biljetter till alla vi vill ska komma, typ släkt och vänner, och så blir det en sjujädrans fest för oss florister! ;)  Inte nog med det. Den 16 maj blir det även en studentkryssning. Grymt kul!! :D
Efter skolan så följde Karin med mig in på rummet en sväng och satt och prata lite. Vi gjorde ett test på varandra ur tidningen Chili, och asså, jag måste bara skriva mitt resultat här. Jag är inte riktigt säker på vad testet gick ut på. Men stämde gjorde det i alla fall på mig!

Det blev nästan som ett slag i ansiktet... Men det kan man faktiskt behöva ibland =) Såhär stod det:

" Du är galet ambitiös och målmedveten men kan mycket väl glömma bort att man inte kan schemalägga spontanitet och slump. Ge lite utrymme för att träffa nya människor, eller hänga lite mer med gamla vänner som ofta får stå tillbaka för att du inte har tid att träffa dem. När du väl är ute och roar dig, vilket händer, så ta det lugnt och se till att ha kul. Det är ingen tävling, du behöver inte prestera. Softa lite, och var öppen för förslag och idéer, till exempel på aktiviteter som kan krocka med ditt redan uppstyltade schema."

Visst stämmer det sjukt bra!? Jag måste nog ta och stressa ner lite, och inte hela tiden tänka att jag inte har tid. För då får jag ju ingen tid. Eller jag tar mig liksom ingen tid. Även som den skulle finnas så tycker jag att det är så himla mycket annat jag måste göra, så jag prioriterar dumt nog bort den där spontaniteten och slumpen för att hinna med allt.
Nej Elin, nu är det dags att tänka om!


Något jag faktiskt har förbättrat mig med sista månaderna, jag måste nästan ge mig själv lite beröm, är matlagning! :) Det blir allt fler middagar av den sorten som är aningen mer avancerade än köttbullar och makaroner eller wook och fiskpinnar. Visst är det gott med sånt också, men det blir lite ensidigt efter två år måste jag säga. Så efter att jag i helgen fyllde kylskåpet, så att det faktiskt ser ut som ett riktigt kylskåp, hade jag ganska mycket att välja på idag när magen började kurra. Karin gjorde mig sälskap ut i köket medans jag bar ut mitt lass med ingredienser och tjatade på henne att hon också borde laga något. Något annat än toast ^^.




Dagens recept såg ut ungefär såhär:
* 2 bitar av någon slags schnitzel. Typ skinkschnitzel. Skuren i bitar
* totalt 1½ paprika röd,gul och grön. Skuren i långa skivor
* ca 4 skivade champinjoner
* 1 vitlöksklyfta
* ca 1 tomat
* lite fetaost
* knappt 1 dl matlagningsgrädde
Tillbehör: Bulgur.

Allt utom Bulgur rörde jag ihop i en stekpanna och lät puttra lite. Det blev riktigt, riktigt gott! :D

Medans jag höll på med maten och Karin hade bestämt sig för att göra det samma så kom Sandra och sa God morgon, typ :) Det blev en mycket mysig köksstund där med mycket prat och skratt, och det var nog ungefär här jag började känna att detta var en mycket bra dag överhuvudtaget ^^  och bättre blev det! För första gången på, jag vet inte hur länge, pluggade jag idag på ett prov som inte är förens på Onsdag, alltså om två dagar! Jag måste erkänna att det låter riktigt dåligt, det är det också, men... det har liksom bara alltid varit så. Jag har hankat mig fram ändå och för det mesta går proven bra och i slutändan också betygen:) Men nu känner jag mig lite extra redo och föreberedd. Underbart!

Så vi satt i alla fall där, inne hos Sandra, alla tre och hjälpte varandra och grejer. Vad mycket lättare det går ibland när man hjälps åt :) Underbara vänner har jag! Tack för hjälpen ska ni ha! Ni vet att, trots att ni kanske lever på toast, röker, skolkar lite, pluggar i sista stund (vilket jag också gör!), och läser långa prediktexter utantill så har ni många underbara sidor och egenskaper, och jag älskar er i alla fall! :) <3




Jaa, den här dagen sätter ett stort léende på mina läppar! Inte för att något särskilt har inträffat, utan helt enkelt bara för att jag känner mig.... lugn. Jag har fått gjort det jag skulle. Lagat mat och pluggat. Och jag har tillbringat den med dom bästa, genom mycket skratt, givande diskussioner och ett gemensamt angagemang för lite skolarbete, haha :) Mys är ni flickor <3 och nu blir det förhoppningsvis någon form av fortsättning på den här underbara dagen. Det var bara Sandra och jag som ville ta ett brejk och blogga lite medans karin tog en dusch. Så nu ska jag kila in till någon av dem och se vad som händer :)

Mer av sånna här dagar, tack!


(Jag kan nu medela att vi ska in till Sandra och kolla på filmen "Pay it forward" som tydligen ska vara mycket bra och enligt S och K skulle jag älska den! :D )

Imorse var jag duktig och hade satt ett alarm på halv nio för att komma upp. Dock snoozade jag i nästan två timmar. Inte riktigt planerat. Men bättre det än att jag hade sovit till klockan två som man brukar kunna göra på helgerna! Dagens planerade sysselsättning gjorde sig påmind så fort jag skulle kliva ur sängen. När det inte finns någon plats att sätta ner fötterna på, då behöver man nog städa, eller vad säger du? Eller när man har plockat bort lite på skrivbordet så att man kan röra på tangentbordet och höra hur det knastrar under det. Eller, det kanske är dags när tre veckors frukostsmulor ligger på golvet, eller när disken börjar lukta. Hahaha, okej, nu låter det faktiskt lite äckligare än vad det är här på mitt rum. Men bara lite ^^

Nu har jag i alla fall klarat av disken, städat lite i köket, bäddat, plockat bort lisas övernattningsmadrass som legat här i några veckor och samlat dam, sorterat all smuttstvätt och småplockat lite. Men jag har fortfarande en heeeel del kvar.

Senare i eftermiddag kommer som sagt Min mor och syster på besök en sväng. Ääääntligen! Min syster har varit här en endaste gång sedan jag flyttade hit, för två och ett halvt år sedan. Så nu är det verkligen dags :) Dessutom har jag inte sett magen än :O så det är VERKLIGEN dags. Det är ju min syster liksom! :D

Det kanske är bäst om jag sätter igång med städningen igen, så att jag hinner klart innan dom kommer. Jag är ju inte den snabbaste precis! Men nu känner jag mig riktigt på G faktiskt, så det ska nog gå bra :D

Tjingeling!