Trots att helgen bestod av en extra ledig dag så gick den väldigt fort tycker jag. Nu är det redan Måndag igen, och det känns nästan som att det snart är helg!

I lördags var tanken att jag och Karin skulle baka Knäck, eftersom vi inte hann det i fredags. Men det blev lite ändrad planering så knäckbakandet sköts upp till söndagen. Direkt när jag vaknade i lördags så tog jag med mig lite frukost och gick in till Karin. Vi kollade färdigt på Madicken och sen såg vi en film som gick på tv. Segade hela förmiddagen med andra ord... Men det var mysigt, skönt att ta det lite lugnt.

Timmarna sprang iväg och vid halv sju åkte vi in till Ola för att senare gå till HUGO. Lite mer om det finns på bilddagboken. Men jag lägger kanske upp någon bild här också.

På söndagen var vi inte hemma igen förens klockan fyra. Vi segade några timmar på morgonen, käkade lite gröt och ola diskade en himla massa. Sen gick Karin och jag förbi affären påväg till bussen inne i stan och handlade det som fattades till knäckbakandet. Väl hemma tog vi tag i våra diskberg som stått under helgen (och endel lite längre...) och så satte vi igång att baka. JÄKLAR va tid det tog asså! haha. På receptet stod det att det skulle ta 45 minuter att koka knäcken. Men jag tror att vi stod där vid spisen i nästan två timmar! Ändå blev smeten inte riktigt klar... och resultatet blev lite segt och kladdigt. Hoppas att vi kan sälja det i alla fall =) Klockan tolv var vi i all fall klara med disk och allt och hade placerat ut de nästan 500 formarna med knäck på små plåtar och ställt in i våra kylskåp. Sen gick jag och la mig.

I morse var jag helt inställt på att ta cykeln tillsammans med Carro till lektionen på DeGeer gymnasiet. Men det var bara att ge upp hoppet om att ens ta sig fram på cykeln när jag tittade ut genom fönstret. Hörde först på radion att det var snö och grejer i sthlm och tänkte "Gu' va skönt att det inte är så mycket snö här". Men det var ju bara att svälja när jag klev upp och såg ett vitt täcke nere på gräsmattan. Hur som helst. Utan någon luva, med uppsatt hår och i mina lagom tåliga höstskor pulsade vi igenom snön ända vägen in till stan och DeGeer. Är faktiskt lite stolt över mig själv! Nu när man är så bortskämd med att bo som jag gör är det inte så lätt att ta sig i kragen vid sådanna här tillfällen.

Nej, nu blev det lite mycket på en gång här ser jag. Jag ska väl gå och ta tag i det där med matlagning nu, så jag hinner det innan Trivselmötet klockan sju.

Håll er varma i vinterkylan!